till min Mäster.
Idag skulle han ha fyllt 55 år. Visar lite av allt det som han har snickrat till oss.
Träpanelerna i badrummet, foder, krönlist, taklist.
Fönster i Eleanors rum. Pardörrar & fönster i hallen, svängd krönlist ovanför pärlspontspanelen upp i trappan.
Fönster i Eleanors rum. Pardörrar & fönster i hallen, svängd krönlist ovanför pärlspontspanelen upp i trappan.
Det var på förmiddagen den 10 november 2004. I kyrktornet i Eds kyrka någonstans i Värmland håller Mäster på att sätta in nya fönster. Han har snickrat, jag har målat. Flera dagar föregående vecka har vi tillsammans kånkat fönster upp till tornet. Denna ödesdigra förmiddag är jag på jobb på ett annat ställe. Mäster har med sig en annan medhjälpare. Jag får ett meddelande ifrån honom på min mobil vid 10-tiden att nu håller han på med sista fönstret. Jag ler för mig själv & känner att jag snart kan pusta ut. Själv är jag otroligt höjdrädd & har varit så noga med att han ska ha säkerhetslinan ordentligt på. Det är sista fönstret. 30 meter upp. Trästegen är lutad mot karmen. Det är november, det är fuktigt, kanske lite halt. Mästers medhjälpare står inne i kyrkan & arbetar & hör ett brak & ett långdraget skrik. Han springer upp i tornet.
Tornet är tomt.
Han springer ner för alla sneda & vinda trappor. Ut på kyrkbacken.
Där ligger Mäster.
Till minne av den vackraste själ jag nånsin mött.