än så här kan det inte bli i min värld.
Det är något med 1700-talet som griper mig.
Proportionerna, färgerna, den sakrala känslan.
Tunna, tunna, tunna lager av linoljefärg
så att man kan ana hyvelns drag.
Bilderna är hämtade ur en bok som ger mig så mycket inspiration:
"Svenska trähus" av Inga-Lill Snitt & Lars Sjöberg
(ni har väl inte missat filmen,
"En kompass mot skönhet",
om hans fantastiska byggnader?)
Idag har jag haft en ledig dag! Jag spenderade den på bästa tänkbara sätt.
Vårsolens värme på den inglasade balkongen,
en väninna på långfika
Eftermiddagen bjöd på fika, igen!
Nu med sällskap av favoritfärgen:
grön umbra i vitt
När jag är i målningsprocessen, (som kan vara ganska lång)
väljer jag musiken med omsorg.
Att måla med linoljefärg i en 1700-tals kulör
kräver VISOR.
Idag blev det till tonsättningen av
Sonja Åkessons dikter
och
Triakels senaste skiva.
Då plockar vi undan och börjar måla, 3 kanske 4 strykningar,
tunt, tunt, tunt, tunt, tunt, tunt, tunt...