Sunnemo

Igår var vi på släktträff uppåt i Värmland. Denna bänk med vackra ord står utanför mina förfäders kyrka.Å så har vi den underbara kyrkan i träspån.
Jag blir lätt nostalgisk när jag tänker på deras liv o leverne då för ca 200 år sedan. Men en massa, massa barn & flera som kanske inte överlevde upp i vuxen ålder. Många som emigrerade till Amerika & aldrig hördes av igen.
Här ska jag delge er en dikt skriven på Sunnemo-mål. I min del av Värmland låter vi inte riktigt så här men det här är min mormors barnsdomstrakter. Här finns mycket skumt i skogarna!

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Langt ôppet Älvdarlsbrika, unnagömt
imälla´ skoggbevôxten bärj å klätter
å marker, där dä fôr fanns trôll å skrömt
å råer, tömtgôbber å uttäck jätter;
där ligger Sunnmo socken, langt i norl
å ôm den socktna hannler nu de orl,
jä här på socktnas eget mål berätter.



Ha du sett Sunnmo kanske, nôen gang?
Ôm du int ha´et, far dit en sômmer!
Å skull den vägen ågg bli aj sô lang
sô tänker ja du fala allri glômmer.
Te se hôss bärja går i grönt å grått
å tjärnan ner i därldan glyser blått -
ja, jä ä rädd du dej fördärva glômmer.



Ja, dä ä gôtt å vet, dä finns ett ställ,
en litten vacker fläck på den här jola
dit själa nôen gang kan flöckta ställ
när där blir skômt å môrla går för sola.
Da blir då helt allt då, som va förstört;
da blir dä ljust ôm dä va aj sô mört,
å sönnavär ôm dä va piskkall nola.